Som en packad sill

I natt var det trångt i sängen. I alla fall på min sida ;). På ena sidan hade jag lilla T som helst ligger nära, nära. Och på andra sidan hade jag stora S som var lite krasslig och också ville ligga riktigt nära mig. Det var obekvämt, trångt och alldeles alldeles underbart!

Innan barnen kom hade jag nog endast flyktigt funderat kring samsovningens varande eller ickevarande. När stora S kom var han nöjd med att sova i sin spjälsäng större delen av natten till en början. Efter att han fyllt ett år var spjälsängen inte populär längre, och då började han sova med oss föräldrar istället. Så fortsatte det fram tills han var 20 månader och lilla T föddes. Lilla T ville INTE sova själv. Faktum är att hon aldrig ville vara själv sina första månader i livet, hon ville ha konstant kroppskontakt. Så länge hon fick det var hon nöjd och nattetid sov hon helst på oss. I denna veva började stora S sova i gästrummet med sin pappa. Min kloka svåger sa en gång att "bara man får sova så spelar det ingen roll hur man sover" och den tesen anammade vi. Efter ett par månader inredde vi ett nytt rum till stora S och i samband med detta valde han att börja sova själv (fast rätt ofta tassar han över till stora sängen framåt småtimmarna). Lilla T sover dock fortfarande med oss i stora sängen men vi är ganska så säkra på att hon kommer att ha slutat göra det innan hon fyller 20 år ;).

På bättringsvägen

Idag tog vi med småtrollen ut och fikade. Stora S har varit feberfri sedan igår och så även lilla T. Stora S var piggelin hela morgonen, men när vi väl kommit till fiket slog den stora tröttheten till och han satt och halvsov vid bordet. Fast lite bilspaning hann han med mellan varven ;)!

Hemma igen kom mormor på spontanbesök. Med sig hade hon en stor låda med leklera och diverse formar. Alltså gick eftermiddagen i lerans tecken, och vi tillverkade grisar, kor, apor och gubbar på löpande band. Efter en tidig kvällmat blev det sedan dags att hoppa i sängen lite extra tidigt för lilleman. Det är skönt att sova när man inte är riktigt frisk!

Krassligt värre

Här hemma inledde vi helgen med två febriga barn. Lilla T fick sina vaccinationssprutor i veckan, och på detta följde feber och onda ben. Stora S fick också feber idag (trots att han inte blivit vaccinerad) och har varit allmänt hängig. Kvällen har därför tillbringats i soffan med en varm filt och filmen "Bärgarns hejdlösa historier". Sämre kan man ha det!

I övrigt ligger helgen ganska så oplanerad framför oss. Efter ett par fullbokade helger känns det skönt att ha tid till att göra "ingenting". Speciellt om småtrollen fortsätter att vara lite krassliga!

Här är vi!

Stora S föddes en vårvinternatt för snart tre år sedan, och med honom föddes en familj. Två blev tre och vi började vår vandring i föräldraskapets land. Stora S är en underbar liten pojke, med stort hjärta och mycket vilja. Han förgyller ständigt våra dagar med sina funderingar och underfundigheter!

Lilla T föddes en stjärnklar midvinternatt för drygt ett år sedan. Hon tog en självklar plats i vår familj som dotter och lillasyster. Lilla T är vår lilla hjärtevärmare. Och liksom storebror har hon ett stort hjärta och mycket vilja.

Ny blogg

Välkommen till bloggen "syster och bror - liten och stor"! I denna bloggen träffar ni lilla T (1 år) och stora S (snart 3 år). Lilla T och stora S har hittills kunnat följas av vänner och familj i en mer privat blogg. Med tiden är tanken att detta istället ska bli vår nya hemvist!

Jag som skriver i bloggen är mamma till lilla T och stora S. Här kommer ni att kunna följa med oss i vår vardag och på våra äventyr. För visst följer ni väl med?!?